jag hatar dig ångest så inte i helvete!

Jag hatar dig för jag vet inte vart jag ska stoppa dig.. jag blir så arg på mig själv för jag går för fan inte till psykolog för att senare ett år senare få återfall... fy fan du förstör min utbildning mitt liv och mig själv... jag kan inte ta detta så mycket mer jag är så jävla svag och de gör så ont och jag vill inte vad jag ska göra åt den.. känner bara att jag inte kan jag inte finns och fan jag kan inte någonting jag är inte bra på någonting... FAN.... Hela jag är ett stort misslyckande

då försöker vi igen

Nu denna onsdagen som kommer.. ska jag ut på praktik igen.. har inte varit ut sen i december och nu när jag insåg att det snart är nära blir jag sjukt orolig och vill typ dö inombords vet inte vad som kommer hända men känner mig sjukt instabil just nu och är jätte rädd att jag kommer må sämre.. men hoppas verkligen på att detta är en bra plats och att där är bra människor men de verkar vara bra...

Vissa sekunder hade ett problemfritt liv varit så enkelt... men ack vad det måste vara tråkigt.

tror inte att det är någon som läser men grymt skönt attt skriva av sig iallfall:)

puss och kram till någon därute <3

När ska du se på mig som du gjorde innan..
Känns som allt man hade rinner ut som sand genom mina händer.. och det finns inget jag egentligen kan göra.. förutom att sörja.

Jag bleknar mest bort i ett hörn och glöms bort för den individ jag är ...

Jag föreställer mig hemska saker bara för att när de väl händer.. så är jag så pass förberedd att jag inte bryr mig. För att jag ska slippa de hemska dagarna då man bara går runt och tänker på det.. för det har jag reden gjort..... jag lider mig igenom dagar då jag är så hemskt rädd över saker att jag tror jag dör. Men varför bryr jag mig? Allting jag föreställer mig kommer inte hände. Jag är bara så rädd att visa vad jag egentligen känner..och för att en del kommer faktiskt göra.. och ändå händer det.. att jag blir överraskad av saker som jag aldrig trodde skulle hända men gjorde det ändå..Man kan tydligen inte skydda sig mot allt.

Ibland önskar jag att någon kunde förstå min knäppa och förvirrade värld.

Skjut mig djupt och hårt

Kan inte någon skjuta mig rakt i hjärtat?
Jag hatar mig själv och förstår inte varför jag gör såhär mot mig själv.
jag sänker mig själv med en sten ner i det mörka havet
Allt har förändrats och jag vågar inte veta om jag gillar det nya eller sakna de gamla.. för varken eller så blir jag ledsen.

Jag vill bara ha sanning och jag vill ha någon trogen och varför är det så jävla jobbigt att inte blunda då?

Jag vet inte vad jag vill göra med dig,
Jag vill skrika på dig, slå dig
Jag vill gråta ut all smärta som jag har i kroppen och vill få allting sagt
På utsidan är jag som en känslokall mur men på insidan är jag skör som glas
Om jag skulle kunna förlåta skulle jag gjort det men jag tror inte att det kommer försvinna.. att du gjorde de och sabbade våran relation... för även om vi kommer tillbaka till det vanliga så kommer de aldrig bli som förr. Jag fattar bara inte ens att du bara kunde göra det?! Jag har alltid känt att det är du som har mest framtidsplaner vill hålla om mig och är den som visar mer.. också gör det såhär?!...
Jag är så jävla arg på dig och besviken och allt som kan vara... ge mig egentligen en jävla anledning att jag ska förlåta dig? .. Jag älskar dig för för mycket och det gör bara så jävla ont Kim... det gör ont...

Varför gör man det så jobbigt för sig själv mot den man älskar?
Känner att det är bara då man tappar förtroendet och förmågan att lita på varandra.
Innan kunde jag kommer på mig själv att alltid se vad han skrev alltid veta vad han var och bara alltid ha koll på honom.. men så vände jag på det .. tänk om det var jag som blev utsatt för detta? Jag skulle blivit rasande och be personen lämna mig ifred. Så nu har jag försökt lägga av med det men helt klart att man kan sitta vid datorn tillsammans eller läsa sms tillsammans men släpp bara taget! Annars blir hela förhållande grejjen för mycket. Nu har jag börjar klara mig att göra saker själv gå ut och festa träffa kompisar, klart att min pojke blir orolig om jag är ute och festar om någon kille ska göra någonting eller bara skada mig. Så vi smsar och rings under kvällen men om han skulle vilja vara med vill jag att han ska slappna av istället för att gå runt och leta efter eventuella rivaler.. Man måste lita på varandra, men det kan var svårt

Tycker att vårtförhållande är underbart och jag kan inte tänka mig någonting bättre.. 9 månader tillsammans har gått snabbt men vi har lärt känna varandra blivit trygga med varandra och litar på varandra till 100% Jag älskar dig <3

fortfarande mög

jävla skit nu klarar jag inte av att vara ensam.. eller jo jag är ofta ensam men jag vill aldrig vara det.. känns så jävla skitit alltihopa.. önskar att jag kunde rota runder i mitt bröst så jag kunde hitta ångesten och döda det!!

känns så jävla fel att jag är avensjuk på min egen pojkvän.... har allting så jävla bra.. två bästa kompisar, bil, körkort en flickvän som han älskar och många många kompisar.. Själv känns det som att man måste tvinga sig på för att vara med någon.. eller har jag fel??... jag vet inte längre så jävla jobbigt att veta vad som är rätt eller fel.. tror att mina vänner gillar mig med ingen har lust just nu för det är mörkt och tråkigt... Men ingen fattar att jag behöver dem, jag behöver att ses den dära timmen och bara ha kul höra lite saker och veta att allt är bra med dem en hej då.. sen finn det sånna.. åh vi måst träffas snart men har aldrig någon jävla tid.. och varför har jag inte kompisar i närheten som jag bara kan gå till?.. Jag har tappat så jävla många kompisar på detta halvåret och det känns helt jävla för jävligt ska jag säga!!!! fan jävla lipsill som kan gråta för dig själv en hel jävla kväll men OCH SÅ WHAT! vill jag gråta så låt mig... bara för att ni aldrig riktigt har visat att ni bryr er utan bara lyssnar för ren nyfiken het.. fuck u säger jag bara... fan just nu hatar jag bara mitt liv.. har så många tankar i mitt huvud om hur jag ska göra... men ingenting tycker jag låter bra.. för jag vill inte vara ensam på kvällarna.. isåfall ska jag komma hem preci vid 11 så jag bra kan gå och lägga mig... och ja jag kan bara uttrycka mig med mycket svärord för jag är sån!!!! låt mig bara vara eller försök ens lyssna på vad jag har att säga.. snälla låt mig bara försvinna...

Allt är negativt och jag vill ändra det jag verkligen vill.. jag vill också gå ner.. och jag vill... fan säg inte så...Jag vill bara riva ner allting och börja om från början.
för någonting, jag vet inte vad, gick fel på vägen

Vafan har hänt?

Fan tar jag allt från början..

Jag började med p piller i augusti.. gick bra i ca en och en halv månad, sen helt plötsligt fick jag jätte depressioner kunde gråta när som helst var som helst..
Byta men insåg snabbt att detta inte fungerade.. Sen nu hela hösten har denna jävla deprition gått upp och ner och nu klarar jag inte ens av min praktik.. känner så jävla dåligt och jag vet verkligen inte vad jag ska göra.. vet inte om jag ska byta utbildning eller vad jag vill jobba med? Fuck.. Vet inte hur jag ska kunna få en diskution om det som leder någonstans eller om det ska sluta i rent skit snack.

Nu är julen här och jag har fett tryck i brösten.. kan inte andas fullt ut och känner att allt är jobbigt när det ska kännas kul?.. Min pojkvän har blivit en stor del av mitt liv och jag känner att det inte fungerar.. fasten att jag älskar honom över allt annat och skulle kunna vara fastlimmad vid honom dygnet om så måste jag klara mig själv, kunna vara självständig. Vad är jag nu? Ingenting.. ner tryckt till marken och vill knappt gå ut själv.

Mamma och pappa stöttar mig till hundra procent och har aldrig känt några tvivel.. men varje gång de frågar om hur det är så vet jag inte vad jag ska säga.. ska jag säga att det är skit eller att allt känns bra? jag vet att de abra vill höra saningen.. men vad är snaningen? Jag vet inte ens det själv.

Im in deep shit

Baby, what can I do?

Do you remember that time?
A whole year has past us, right in front of our eyes,
That day when you said " baby I love you.. You are my baby sister now and forever either you like it or not. I will never stop loving you." Everytime you said that I believed you and took thoose words into the deepest parts of my heart. Now are thoose words the only thing that is destroying me....I have said it a thousand and a thousand times again that I really need you. Im always there for you too. And that I will forever be your best friend. You know that I never say thoose words without meaning them. So listen know my friend.

I need more then what we are having now. I need your time and.. I need my friend. so.. please, call me?


For just one second I felt whole

det var bara helvetet som saknades

Jobbat snart i 2 veckor.. ska jobba en till sen blir de kroatien:) tjoho!
Kommer sakna alla här hemma men semestern kommer bli skön, jag längtar. Hoppas jag slipper allt skit där nere och hinner få allt fixat, har en jävla klump i magen. Jävla skit.

Blir så fel, jag ska vara mångsidiga
Känna att jag behöver många, inte en...
För tänk om jag blir lämnad.. igen,
Det tar hårt, orkar jag?...
Föresten.. varför har jag egentligen alla dessa krav på mig själv?
varför lever jag inte bara livet och ser vart de för mig?
För jag är rädd, tänk om jag glömmer någon
det blir lätt så när det finns en person på jorden som du vill umgås med mer eller mindre hela tiden med. <3
Vet inte hur jag ska göra, känns så overkligt
För jag har dig, och du har mig


Allt har kanske inte en lösning?
Men kanske bara ska följa med?
Jag ska släppa taget,
det jag alltid tjatat om,
Förändring sker hela tiden, varken om vi vill det eller ej
Hela tiden, för vi blir hela tiden smartare och chansar mindre.



K<3 Du betyder mer är du tror, Du gör mig lyckligare än jag varit på länge,
Det händer något speciellt när jag är med dig, Jag blir kär<3

Ångest

Verkligen cp ångest jag har nojja bara över allt,
men jag känner mig ful äcklig och vill knappt titta på mig själv.. varför? gick jag plötsligt upp 20 kg utan att blinka? Det känns så jävla drygt för det är inte jag.. verkligen inte.. jag är den dära starka personen som upmuntrar alla andra om att det är inget fel på dem titta på mig jag är mullig och super glad... nu känner jag inte för att äta alls och jag har till och med vänt bort spegeln.... Shit det är inte bra,

Vi bygger ett land av korthus
Jag vet att jag är stark nog att klara detta
Ingen hjälp, fasten jag bör göra det..
Låt dina lärda händer leda mig
rakt in i tryggheten där jag trivs som helst
Lura mig rakt in i min egna mardröm,
För jag vet, jag klarar allt!



Så vi springer nu?
Det är svårt att se klart i allt nu när jag gör dig så arg
Kan du förlåta mig? att jag har behandlat dig såhär?
Jag undrar varför jag stannar kvar ibland,
Jag skakar ibland av känslan att förlora dig.
Ibland vill jag bara skrika ut till världen.
Du bestod av så mycket och hade en sån viktig mening... som ingen annan förstod.. och nu är du bara borta... du försvann innan jag förstod vad som hade hänt...
förstår du inte allt detta kunde varit vi?

Varför öppnar jag min käft?

Det skiter sig ganska bra just nu..:O

Det är jobbigt när man inte kan besvara känslor..
Det är jobbgit när man inte kan ett skit i matte..
Det är jobbigt när man vill backa en vecka bakåt...
Det är jobbigt att jag inte kan göra något åt det just nu...


SKulle åkt till Dublin och träffat min kusin... men nej min svenska lärare blev skit argresiv och kunde inte komma på något som kunde kompensera inte ens rektorn kunde få henne att ändra sig.. SUR som F A N!

Är sökandet vår topp?

Allt är precis som jag har velat ha det. Men varför känns priset inte så underbart som det kändes när man sökte efter den?

Allt är underbart, jag har lite jobb. Mina kompisar är helt underbara och alltid lika kul att umgås. Jag målar och skriver dikter som aldrig förr. Saker rullar på utan problem som tex skolan och allt annat ni vet...Jag är på toppen kan man säga
Men varför känner jag inte lycka då? Var det inte toppen jag sökte efter? Det trodde jag alltid, vi hade ett mål. Men blev vi till slut för giriga och glömde att känna det underbara med att vara på toppen?....

Känslan är inte fullbordad.... något saknas...

??

Jag vet verkligen ingenting just nu.
Jag känner mig tråkig, icke intressant och mycket dum. Det känns som folk inte vill umgås med mig längre. Jag har suttit och ugglat hela jävla lovet för jag inte har lyft röve och ringt folk.. Sen har jag något jävla virus som inte vill gå bort så jag känner mig trött ständigt och jämt.. Jag har tillbrigat över mycket tid med mig pappa, vilket var kul men det kändes inte direkt normalt..
Det är väl dags att inse. Jag är en ... sån där som vi säger.. LOOSER! Med det stora L:et.


Som jag sa innan också.. jag tappar gammla vänner och får inga nya. Jo jag får vänner men inga "umgås hemma" med vänner. Vilket är lite frustrewrande.. för alla andra har typ fått det så de tillbringar massa tid med dem och då sitter jag här.. Hmm. Men jag vet egentligen inte vart det gick fel? Men det kanske blir fel om man umgås med sin byggar kill kompis.. men varför är det konstigt.. det är ju min kompis?..hm.... Jag orkar inte,

Vänner sökes?
// Losern...

FAN?

Alltså ärligt talat, just nu känns det som alla praktiskt taget skiter i mig.. gör allt bara för att slippa mig ? Det känns verkligen inte kul.. och just idag har jag bara en nedgång men jag vill verkligen inte.. detta suger verkligen kuk.. så jobbigt kan jag inte vara? Är det för jag bara typ är neutral vilket gör mig tråkig? Kom igen vem mer vill inte slippa skitsnacket som alla asäger om alla.. jag är så jävla trött på allt.. jag tvivlar på allt idag.. min familj är i mot mig och jag har alltid något fel på mig.. och jag tycker att jag nästan aldrig har något speciellt på mig.. ska jag skita i vad alla säger? och bara klä mig som en jävla halick bara för att göra folk irriterade? Jag är ingen som vill moppsa med folk.. jag vill ha en grupp människor jag känner mig trygg med.. men just nu kan jag inte tänka på en enda.. inte en enda jävel som jag känner mig speciell hos.. vet ni hur bull det känns.. vet ni hur dålig jag känner mig?! VA!? Jag kan lika gärna gå och göra mitt liv ännu mer tråkigt för ingen verkar inte ens bry sig.. eller har jag fel?

Ibland önskar jag att jag aldrig kom hit,

Jag saknar dig,

Det är en fras som många säger till många hela tiden ,året om. Jag känner ibland när folk säger den menar i stil med " Jag saknar det vi hade, det var så himla kul. du förstod mig en gång och det var en riktigt kul stund vi hade tillsammans. Det är så synd att det aldrig blir igen"

Men även kan det menas " herre gud vad längesen det var! vi måste ses och ta en fika. Vi måste berätta vad som hänt i våra liv och skratta oss lyckliga på gamla minnen."

Det finns så många olika sätt att säga jag saknar dig så det går inte att beskriva alla. Det jag egentligen vill få fram är, hur ska vi veta vad den andra menar när man säger så? Såklart man blir glad och så men vad betyder det?


Att vintern just har lämnat några snöflingor på min trädgård är bara underbart!
Kunna göra olika mönster som snart försvinner och ingen någonsin fick reda på vad där stod. Det förblir i ditt sinne vad som skrevs och vad som var sant eller inte. Om det blev fel kunde man lika gärna sopa bort det och börja om på nytt som inget hänt. Vintern döljer mina hemligheter,

This is a new begining for me and for life

Jag har valt nu att rensa i mitt liv. Studerat situationer, sociala vänner, saker jag vill göra i mitt liv, vem jag är, vad vill jag göra 09 och framför allt. Vad måste jag göra?

Alla kanske inte är de klokaste, men det är jag som bestämmer i mitt liv. Det blev så mycket över Julen så jag fick göra en lösning. För ingenting fungerade. Jag kände hur alla bara lämnade mig. och den känslan har vi en gång alla haft. Det är bara så att alla utveklas både fysiskt och psykiskt saker blir inte som det en gång varit och kanske aldrig blir. Men allt kommer bli bra till slut det vet jag.

Har byttat klass också. Det känns väl sådär. Vet inte vart jag vill gå eller vad jag vill göra. Så jag ska fundera lite denna månaden och sen får vi se hur det blir. Finsnickeri på mölledal eller jag vänta tills jag gått ut gymnasiet? Ska kolla sånt nu iallfall så jag får allt klart. och allt jag bara önskar nu är att allt går smidigt till. Men det tror jag verkligen inte det kommer göra.. Detta är ett av mina val i livet som kommer förändra allt.

Musiken är just nu min nya drog. små meningar, små ord i en vis ton allt betydelselöst i en hel låt. Men så mycket bara för känslan. Jag känner hur jag vill skrika igen. Bara skricka ut allt jag har. för jag tror jag ska bli bättre. Jag tror att allt löser sig över en natt. men man gör inte så. Det tar så mycket mer tid och förståelse. Jag behöver allt och alla just nu.

Har inget rent papper i mitt rum där de inte står ett ord eller en mening eller en kort dikt. Berättelser så väl. Allt för att få ut det lilla kvar där inne som håller ångesten kvar. Jag vill skrika.... för att mina bekymder ska åka ut med mitt skrik. slappna av, skratta och leva levande som jag så gärna vill göra. vilket jag så klart gör. Men utan allt jävla skit.

Jag heter Johanna Bengtsson, Jag önskar mig en tidsmaskin.

Nu är det slut

Nu är det slut på lidandet,
Jag är trött på allt jävla tjafs fram och tillbaka och jag orkar inte med det.
För varje gång jag ser det eller dig.. så kommer alla underbara grejjer fram och allti vi någonsin gjorde och allt som jag bara vill lägga mig ner och dö av skratt. Men jag kan inte ha något fram och tillbaka elelr veta ditt liv. FÖr jag blir bara ledsen och det enda jag kan tänka på är. Jag kunde varit emd, Jag kunde varit en del av detta. Men nej så är det bara inte och inget att behöva diskutera om. Men se det så här Vänskapen är slut och det får mig att bara se dåligt på saker. För mycket jätte mycket svävar runt hur det var och allt jag alltid nämnar eller tänker på. och jag är bara trött och ledsen och deprimerad och allt som bara är ledsamt så fort jag bara tänker på det. Jag kan inte skratta längre jag kan inte ens le....
Snart vill jag inte ens tänka på det. För det ser mer eller mindre ut som om vi suddar ut allt som varit och var så underbart bort så det aldrig kommer komma upp igen. Ge mig inga bortförklaringer om ditten och datten varför vi inte ses längre eller någon jävla anledning till någonting... Du bara dröjer på det som bara kommer att hända men som skrämmer oss. Ett liv utan varandra.

Och mitt har tyvärr redan börjat. Men vill du åka med får du allt snabbt dig på.
För jag tänker inte dras ner i det igen. Du får fan ta oc hrycka upp dig. Livet är inte en enda deprimerande dyng boll.. Det är ett liv fullt med glädje om man bara ser det på rätt vis. Men om man vägrar gör det och ALLTID ska se det dåliga och samtidigt skydda det dåliga bara för det är det ända du vet bäst om nu. Du måste släppa det!
Se inte det jag skriver som att du inte ska träffa andra jag tycker bara det är bra, men glöm inte bort mig. Men dethar du redan gjort.

Egenltigen vill min del som tillhörde dig bara dö,
Tyna bort och ligga i dammet och bara mögla bort,
För även om det är dåligt, så vore livet med dig värre.