Nu är det slut

Nu är det slut på lidandet,
Jag är trött på allt jävla tjafs fram och tillbaka och jag orkar inte med det.
För varje gång jag ser det eller dig.. så kommer alla underbara grejjer fram och allti vi någonsin gjorde och allt som jag bara vill lägga mig ner och dö av skratt. Men jag kan inte ha något fram och tillbaka elelr veta ditt liv. FÖr jag blir bara ledsen och det enda jag kan tänka på är. Jag kunde varit emd, Jag kunde varit en del av detta. Men nej så är det bara inte och inget att behöva diskutera om. Men se det så här Vänskapen är slut och det får mig att bara se dåligt på saker. För mycket jätte mycket svävar runt hur det var och allt jag alltid nämnar eller tänker på. och jag är bara trött och ledsen och deprimerad och allt som bara är ledsamt så fort jag bara tänker på det. Jag kan inte skratta längre jag kan inte ens le....
Snart vill jag inte ens tänka på det. För det ser mer eller mindre ut som om vi suddar ut allt som varit och var så underbart bort så det aldrig kommer komma upp igen. Ge mig inga bortförklaringer om ditten och datten varför vi inte ses längre eller någon jävla anledning till någonting... Du bara dröjer på det som bara kommer att hända men som skrämmer oss. Ett liv utan varandra.

Och mitt har tyvärr redan börjat. Men vill du åka med får du allt snabbt dig på.
För jag tänker inte dras ner i det igen. Du får fan ta oc hrycka upp dig. Livet är inte en enda deprimerande dyng boll.. Det är ett liv fullt med glädje om man bara ser det på rätt vis. Men om man vägrar gör det och ALLTID ska se det dåliga och samtidigt skydda det dåliga bara för det är det ända du vet bäst om nu. Du måste släppa det!
Se inte det jag skriver som att du inte ska träffa andra jag tycker bara det är bra, men glöm inte bort mig. Men dethar du redan gjort.

Egenltigen vill min del som tillhörde dig bara dö,
Tyna bort och ligga i dammet och bara mögla bort,
För även om det är dåligt, så vore livet med dig värre.

Vad får jag för det?

Jag vet itne vad ajg gör för fel. Jag är ärligt och om jag har sagt något så står jag på mig. Jag väljar mina val klokt och osv massa skit.

Men jag otvecklas inte jag, jag träffar inte nytt folk jag känner att ingen vlll göra något med mig och alla tycker jag är tråkigt. Jag känner att jag tappar mig själv du vet. Som om jag tappar självförtroendet för mig själv och att jag faller med för grupptryck.. VAFÖR?!?!?!?

Jag kan inte tro det är sant,
Du påstår något så som inte är sant
och du själv vet om det?
Du vet dina brister och dom älskar du att lägga fram
Men du vägrar ta emot komplimanger och öser över en med fler brister du har
Sen när man tröttnar eller slutar bry sig för att inget positivt kan sägas och inget finns att prata om, så finns man inte där för dig?
Jag har ju då aldrig skitit i vad jag har gjort hemma och cyklat till dig för att du har problem med pojkvänen? Jag har alltid brytt mig om dig.
Men vad ska jag gör när du inte vill ses du vill inte prata om något. Jag var alltid där för dig. Du gör alltid i dit liv så tungt så du vill inte prata om det eller så är det så lätt så det inte är en smula intressant. Men om du ska påstå något sånt så tänker jag inte bry mig för jag vet att det inte sant. Jag skulle gjort vad som helst för dig en gång i tiden.

Men inte längre.
För nu är det slut.