fortfarande mög

jävla skit nu klarar jag inte av att vara ensam.. eller jo jag är ofta ensam men jag vill aldrig vara det.. känns så jävla skitit alltihopa.. önskar att jag kunde rota runder i mitt bröst så jag kunde hitta ångesten och döda det!!

känns så jävla fel att jag är avensjuk på min egen pojkvän.... har allting så jävla bra.. två bästa kompisar, bil, körkort en flickvän som han älskar och många många kompisar.. Själv känns det som att man måste tvinga sig på för att vara med någon.. eller har jag fel??... jag vet inte längre så jävla jobbigt att veta vad som är rätt eller fel.. tror att mina vänner gillar mig med ingen har lust just nu för det är mörkt och tråkigt... Men ingen fattar att jag behöver dem, jag behöver att ses den dära timmen och bara ha kul höra lite saker och veta att allt är bra med dem en hej då.. sen finn det sånna.. åh vi måst träffas snart men har aldrig någon jävla tid.. och varför har jag inte kompisar i närheten som jag bara kan gå till?.. Jag har tappat så jävla många kompisar på detta halvåret och det känns helt jävla för jävligt ska jag säga!!!! fan jävla lipsill som kan gråta för dig själv en hel jävla kväll men OCH SÅ WHAT! vill jag gråta så låt mig... bara för att ni aldrig riktigt har visat att ni bryr er utan bara lyssnar för ren nyfiken het.. fuck u säger jag bara... fan just nu hatar jag bara mitt liv.. har så många tankar i mitt huvud om hur jag ska göra... men ingenting tycker jag låter bra.. för jag vill inte vara ensam på kvällarna.. isåfall ska jag komma hem preci vid 11 så jag bra kan gå och lägga mig... och ja jag kan bara uttrycka mig med mycket svärord för jag är sån!!!! låt mig bara vara eller försök ens lyssna på vad jag har att säga.. snälla låt mig bara försvinna...

Allt är negativt och jag vill ändra det jag verkligen vill.. jag vill också gå ner.. och jag vill... fan säg inte så...Jag vill bara riva ner allting och börja om från början.
för någonting, jag vet inte vad, gick fel på vägen