jag hatar dig ångest så inte i helvete!

Jag hatar dig för jag vet inte vart jag ska stoppa dig.. jag blir så arg på mig själv för jag går för fan inte till psykolog för att senare ett år senare få återfall... fy fan du förstör min utbildning mitt liv och mig själv... jag kan inte ta detta så mycket mer jag är så jävla svag och de gör så ont och jag vill inte vad jag ska göra åt den.. känner bara att jag inte kan jag inte finns och fan jag kan inte någonting jag är inte bra på någonting... FAN.... Hela jag är ett stort misslyckande

då försöker vi igen

Nu denna onsdagen som kommer.. ska jag ut på praktik igen.. har inte varit ut sen i december och nu när jag insåg att det snart är nära blir jag sjukt orolig och vill typ dö inombords vet inte vad som kommer hända men känner mig sjukt instabil just nu och är jätte rädd att jag kommer må sämre.. men hoppas verkligen på att detta är en bra plats och att där är bra människor men de verkar vara bra...

Vissa sekunder hade ett problemfritt liv varit så enkelt... men ack vad det måste vara tråkigt.

tror inte att det är någon som läser men grymt skönt attt skriva av sig iallfall:)

puss och kram till någon därute <3

När ska du se på mig som du gjorde innan..
Känns som allt man hade rinner ut som sand genom mina händer.. och det finns inget jag egentligen kan göra.. förutom att sörja.

Jag bleknar mest bort i ett hörn och glöms bort för den individ jag är ...

Jag föreställer mig hemska saker bara för att när de väl händer.. så är jag så pass förberedd att jag inte bryr mig. För att jag ska slippa de hemska dagarna då man bara går runt och tänker på det.. för det har jag reden gjort..... jag lider mig igenom dagar då jag är så hemskt rädd över saker att jag tror jag dör. Men varför bryr jag mig? Allting jag föreställer mig kommer inte hände. Jag är bara så rädd att visa vad jag egentligen känner..och för att en del kommer faktiskt göra.. och ändå händer det.. att jag blir överraskad av saker som jag aldrig trodde skulle hända men gjorde det ändå..Man kan tydligen inte skydda sig mot allt.

Ibland önskar jag att någon kunde förstå min knäppa och förvirrade värld.

Skjut mig djupt och hårt

Kan inte någon skjuta mig rakt i hjärtat?
Jag hatar mig själv och förstår inte varför jag gör såhär mot mig själv.
jag sänker mig själv med en sten ner i det mörka havet
Allt har förändrats och jag vågar inte veta om jag gillar det nya eller sakna de gamla.. för varken eller så blir jag ledsen.

Jag vill bara ha sanning och jag vill ha någon trogen och varför är det så jävla jobbigt att inte blunda då?

Jag vet inte vad jag vill göra med dig,
Jag vill skrika på dig, slå dig
Jag vill gråta ut all smärta som jag har i kroppen och vill få allting sagt
På utsidan är jag som en känslokall mur men på insidan är jag skör som glas
Om jag skulle kunna förlåta skulle jag gjort det men jag tror inte att det kommer försvinna.. att du gjorde de och sabbade våran relation... för även om vi kommer tillbaka till det vanliga så kommer de aldrig bli som förr. Jag fattar bara inte ens att du bara kunde göra det?! Jag har alltid känt att det är du som har mest framtidsplaner vill hålla om mig och är den som visar mer.. också gör det såhär?!...
Jag är så jävla arg på dig och besviken och allt som kan vara... ge mig egentligen en jävla anledning att jag ska förlåta dig? .. Jag älskar dig för för mycket och det gör bara så jävla ont Kim... det gör ont...

Varför gör man det så jobbigt för sig själv mot den man älskar?
Känner att det är bara då man tappar förtroendet och förmågan att lita på varandra.
Innan kunde jag kommer på mig själv att alltid se vad han skrev alltid veta vad han var och bara alltid ha koll på honom.. men så vände jag på det .. tänk om det var jag som blev utsatt för detta? Jag skulle blivit rasande och be personen lämna mig ifred. Så nu har jag försökt lägga av med det men helt klart att man kan sitta vid datorn tillsammans eller läsa sms tillsammans men släpp bara taget! Annars blir hela förhållande grejjen för mycket. Nu har jag börjar klara mig att göra saker själv gå ut och festa träffa kompisar, klart att min pojke blir orolig om jag är ute och festar om någon kille ska göra någonting eller bara skada mig. Så vi smsar och rings under kvällen men om han skulle vilja vara med vill jag att han ska slappna av istället för att gå runt och leta efter eventuella rivaler.. Man måste lita på varandra, men det kan var svårt

Tycker att vårtförhållande är underbart och jag kan inte tänka mig någonting bättre.. 9 månader tillsammans har gått snabbt men vi har lärt känna varandra blivit trygga med varandra och litar på varandra till 100% Jag älskar dig <3

fortfarande mög

jävla skit nu klarar jag inte av att vara ensam.. eller jo jag är ofta ensam men jag vill aldrig vara det.. känns så jävla skitit alltihopa.. önskar att jag kunde rota runder i mitt bröst så jag kunde hitta ångesten och döda det!!

känns så jävla fel att jag är avensjuk på min egen pojkvän.... har allting så jävla bra.. två bästa kompisar, bil, körkort en flickvän som han älskar och många många kompisar.. Själv känns det som att man måste tvinga sig på för att vara med någon.. eller har jag fel??... jag vet inte längre så jävla jobbigt att veta vad som är rätt eller fel.. tror att mina vänner gillar mig med ingen har lust just nu för det är mörkt och tråkigt... Men ingen fattar att jag behöver dem, jag behöver att ses den dära timmen och bara ha kul höra lite saker och veta att allt är bra med dem en hej då.. sen finn det sånna.. åh vi måst träffas snart men har aldrig någon jävla tid.. och varför har jag inte kompisar i närheten som jag bara kan gå till?.. Jag har tappat så jävla många kompisar på detta halvåret och det känns helt jävla för jävligt ska jag säga!!!! fan jävla lipsill som kan gråta för dig själv en hel jävla kväll men OCH SÅ WHAT! vill jag gråta så låt mig... bara för att ni aldrig riktigt har visat att ni bryr er utan bara lyssnar för ren nyfiken het.. fuck u säger jag bara... fan just nu hatar jag bara mitt liv.. har så många tankar i mitt huvud om hur jag ska göra... men ingenting tycker jag låter bra.. för jag vill inte vara ensam på kvällarna.. isåfall ska jag komma hem preci vid 11 så jag bra kan gå och lägga mig... och ja jag kan bara uttrycka mig med mycket svärord för jag är sån!!!! låt mig bara vara eller försök ens lyssna på vad jag har att säga.. snälla låt mig bara försvinna...

Allt är negativt och jag vill ändra det jag verkligen vill.. jag vill också gå ner.. och jag vill... fan säg inte så...Jag vill bara riva ner allting och börja om från början.
för någonting, jag vet inte vad, gick fel på vägen

Vafan har hänt?

Fan tar jag allt från början..

Jag började med p piller i augusti.. gick bra i ca en och en halv månad, sen helt plötsligt fick jag jätte depressioner kunde gråta när som helst var som helst..
Byta men insåg snabbt att detta inte fungerade.. Sen nu hela hösten har denna jävla deprition gått upp och ner och nu klarar jag inte ens av min praktik.. känner så jävla dåligt och jag vet verkligen inte vad jag ska göra.. vet inte om jag ska byta utbildning eller vad jag vill jobba med? Fuck.. Vet inte hur jag ska kunna få en diskution om det som leder någonstans eller om det ska sluta i rent skit snack.

Nu är julen här och jag har fett tryck i brösten.. kan inte andas fullt ut och känner att allt är jobbigt när det ska kännas kul?.. Min pojkvän har blivit en stor del av mitt liv och jag känner att det inte fungerar.. fasten att jag älskar honom över allt annat och skulle kunna vara fastlimmad vid honom dygnet om så måste jag klara mig själv, kunna vara självständig. Vad är jag nu? Ingenting.. ner tryckt till marken och vill knappt gå ut själv.

Mamma och pappa stöttar mig till hundra procent och har aldrig känt några tvivel.. men varje gång de frågar om hur det är så vet jag inte vad jag ska säga.. ska jag säga att det är skit eller att allt känns bra? jag vet att de abra vill höra saningen.. men vad är snaningen? Jag vet inte ens det själv.

Im in deep shit

Baby, what can I do?

Do you remember that time?
A whole year has past us, right in front of our eyes,
That day when you said " baby I love you.. You are my baby sister now and forever either you like it or not. I will never stop loving you." Everytime you said that I believed you and took thoose words into the deepest parts of my heart. Now are thoose words the only thing that is destroying me....I have said it a thousand and a thousand times again that I really need you. Im always there for you too. And that I will forever be your best friend. You know that I never say thoose words without meaning them. So listen know my friend.

I need more then what we are having now. I need your time and.. I need my friend. so.. please, call me?


For just one second I felt whole