FAN?

Alltså ärligt talat, just nu känns det som alla praktiskt taget skiter i mig.. gör allt bara för att slippa mig ? Det känns verkligen inte kul.. och just idag har jag bara en nedgång men jag vill verkligen inte.. detta suger verkligen kuk.. så jobbigt kan jag inte vara? Är det för jag bara typ är neutral vilket gör mig tråkig? Kom igen vem mer vill inte slippa skitsnacket som alla asäger om alla.. jag är så jävla trött på allt.. jag tvivlar på allt idag.. min familj är i mot mig och jag har alltid något fel på mig.. och jag tycker att jag nästan aldrig har något speciellt på mig.. ska jag skita i vad alla säger? och bara klä mig som en jävla halick bara för att göra folk irriterade? Jag är ingen som vill moppsa med folk.. jag vill ha en grupp människor jag känner mig trygg med.. men just nu kan jag inte tänka på en enda.. inte en enda jävel som jag känner mig speciell hos.. vet ni hur bull det känns.. vet ni hur dålig jag känner mig?! VA!? Jag kan lika gärna gå och göra mitt liv ännu mer tråkigt för ingen verkar inte ens bry sig.. eller har jag fel?

Ibland önskar jag att jag aldrig kom hit,

Jag saknar dig,

Det är en fras som många säger till många hela tiden ,året om. Jag känner ibland när folk säger den menar i stil med " Jag saknar det vi hade, det var så himla kul. du förstod mig en gång och det var en riktigt kul stund vi hade tillsammans. Det är så synd att det aldrig blir igen"

Men även kan det menas " herre gud vad längesen det var! vi måste ses och ta en fika. Vi måste berätta vad som hänt i våra liv och skratta oss lyckliga på gamla minnen."

Det finns så många olika sätt att säga jag saknar dig så det går inte att beskriva alla. Det jag egentligen vill få fram är, hur ska vi veta vad den andra menar när man säger så? Såklart man blir glad och så men vad betyder det?


Att vintern just har lämnat några snöflingor på min trädgård är bara underbart!
Kunna göra olika mönster som snart försvinner och ingen någonsin fick reda på vad där stod. Det förblir i ditt sinne vad som skrevs och vad som var sant eller inte. Om det blev fel kunde man lika gärna sopa bort det och börja om på nytt som inget hänt. Vintern döljer mina hemligheter,

This is a new begining for me and for life

Jag har valt nu att rensa i mitt liv. Studerat situationer, sociala vänner, saker jag vill göra i mitt liv, vem jag är, vad vill jag göra 09 och framför allt. Vad måste jag göra?

Alla kanske inte är de klokaste, men det är jag som bestämmer i mitt liv. Det blev så mycket över Julen så jag fick göra en lösning. För ingenting fungerade. Jag kände hur alla bara lämnade mig. och den känslan har vi en gång alla haft. Det är bara så att alla utveklas både fysiskt och psykiskt saker blir inte som det en gång varit och kanske aldrig blir. Men allt kommer bli bra till slut det vet jag.

Har byttat klass också. Det känns väl sådär. Vet inte vart jag vill gå eller vad jag vill göra. Så jag ska fundera lite denna månaden och sen får vi se hur det blir. Finsnickeri på mölledal eller jag vänta tills jag gått ut gymnasiet? Ska kolla sånt nu iallfall så jag får allt klart. och allt jag bara önskar nu är att allt går smidigt till. Men det tror jag verkligen inte det kommer göra.. Detta är ett av mina val i livet som kommer förändra allt.

Musiken är just nu min nya drog. små meningar, små ord i en vis ton allt betydelselöst i en hel låt. Men så mycket bara för känslan. Jag känner hur jag vill skrika igen. Bara skricka ut allt jag har. för jag tror jag ska bli bättre. Jag tror att allt löser sig över en natt. men man gör inte så. Det tar så mycket mer tid och förståelse. Jag behöver allt och alla just nu.

Har inget rent papper i mitt rum där de inte står ett ord eller en mening eller en kort dikt. Berättelser så väl. Allt för att få ut det lilla kvar där inne som håller ångesten kvar. Jag vill skrika.... för att mina bekymder ska åka ut med mitt skrik. slappna av, skratta och leva levande som jag så gärna vill göra. vilket jag så klart gör. Men utan allt jävla skit.

Jag heter Johanna Bengtsson, Jag önskar mig en tidsmaskin.

Nu är det slut

Nu är det slut på lidandet,
Jag är trött på allt jävla tjafs fram och tillbaka och jag orkar inte med det.
För varje gång jag ser det eller dig.. så kommer alla underbara grejjer fram och allti vi någonsin gjorde och allt som jag bara vill lägga mig ner och dö av skratt. Men jag kan inte ha något fram och tillbaka elelr veta ditt liv. FÖr jag blir bara ledsen och det enda jag kan tänka på är. Jag kunde varit emd, Jag kunde varit en del av detta. Men nej så är det bara inte och inget att behöva diskutera om. Men se det så här Vänskapen är slut och det får mig att bara se dåligt på saker. För mycket jätte mycket svävar runt hur det var och allt jag alltid nämnar eller tänker på. och jag är bara trött och ledsen och deprimerad och allt som bara är ledsamt så fort jag bara tänker på det. Jag kan inte skratta längre jag kan inte ens le....
Snart vill jag inte ens tänka på det. För det ser mer eller mindre ut som om vi suddar ut allt som varit och var så underbart bort så det aldrig kommer komma upp igen. Ge mig inga bortförklaringer om ditten och datten varför vi inte ses längre eller någon jävla anledning till någonting... Du bara dröjer på det som bara kommer att hända men som skrämmer oss. Ett liv utan varandra.

Och mitt har tyvärr redan börjat. Men vill du åka med får du allt snabbt dig på.
För jag tänker inte dras ner i det igen. Du får fan ta oc hrycka upp dig. Livet är inte en enda deprimerande dyng boll.. Det är ett liv fullt med glädje om man bara ser det på rätt vis. Men om man vägrar gör det och ALLTID ska se det dåliga och samtidigt skydda det dåliga bara för det är det ända du vet bäst om nu. Du måste släppa det!
Se inte det jag skriver som att du inte ska träffa andra jag tycker bara det är bra, men glöm inte bort mig. Men dethar du redan gjort.

Egenltigen vill min del som tillhörde dig bara dö,
Tyna bort och ligga i dammet och bara mögla bort,
För även om det är dåligt, så vore livet med dig värre.

Vad får jag för det?

Jag vet itne vad ajg gör för fel. Jag är ärligt och om jag har sagt något så står jag på mig. Jag väljar mina val klokt och osv massa skit.

Men jag otvecklas inte jag, jag träffar inte nytt folk jag känner att ingen vlll göra något med mig och alla tycker jag är tråkigt. Jag känner att jag tappar mig själv du vet. Som om jag tappar självförtroendet för mig själv och att jag faller med för grupptryck.. VAFÖR?!?!?!?

Jag kan inte tro det är sant,
Du påstår något så som inte är sant
och du själv vet om det?
Du vet dina brister och dom älskar du att lägga fram
Men du vägrar ta emot komplimanger och öser över en med fler brister du har
Sen när man tröttnar eller slutar bry sig för att inget positivt kan sägas och inget finns att prata om, så finns man inte där för dig?
Jag har ju då aldrig skitit i vad jag har gjort hemma och cyklat till dig för att du har problem med pojkvänen? Jag har alltid brytt mig om dig.
Men vad ska jag gör när du inte vill ses du vill inte prata om något. Jag var alltid där för dig. Du gör alltid i dit liv så tungt så du vill inte prata om det eller så är det så lätt så det inte är en smula intressant. Men om du ska påstå något sånt så tänker jag inte bry mig för jag vet att det inte sant. Jag skulle gjort vad som helst för dig en gång i tiden.

Men inte längre.
För nu är det slut.

Nu har du chansen,

Nu är jag trött på det,
Alla läs noga!
Antingen väljer du att hålla mig hårt och aldrig lämna tanken.
Eller så lämnar du mig helt
För jag orkar inte.
Det är slut med allt till och från.
Det är inget för mig. Jag blir bara så himla trött på det
Jag tycker om er alla det vet ni.
Men håll mig hårt eller släpp helt.
Jag vill bara veta vem jag kan lita på.
Det känns så sjukt konstigt. för jag vet inte vem jag kan prata med eller inte.
Allt känns så sjukt förvirrande.
Jag är bara så jävla trött

Du har chansen ta mig nu om du vill,
För jag bryr mig inte längre,
Men bara för ditt info.
Jag faller

prepare the masses - Change of pace

Något ma kan tänka på.

Men som sagt jag är trött på det
Håll mig eller låt mig gå

SKolan går bra :) Jag vet bara inte vad jag ska välja, till dne 16 Januari ska jag ha valt + att jag bytar klass.. och jag vill inte:( Det känns så fel jag diggar klassen stenhårt! och jag vet verkligen inte vad jag ska välja.. suck. Jag får iallfall välja. Men det är SVÅÅÅÅÅRT
Hjälp mig?

Du kan inte få mig så lätt

Det riktigt sorgliga med killar är att de tror att det kan charma, göra sitt och sen gå vidare. Hört talas om känslor?
Kom igen ni i 16 bast snart 17.. Det är tid att få känna på känslor.
Jag påstar inte att någon inte har känt det men att bete sig lite mognare hade iallfall kännts lite bättre..

Jag är ingen leksak
Jag är inget man kan köpa
Jag är inget man lämnar tillbaka

Att jag tappat de,
är inte samma sak som att jag glömt det.

I just want to be me

Jag måste säga att jag tycker om mig själv
Som person och hur jag är mot andra
Min syn på livet och tankar på annat,
Jag är nöjd med mina dikter jag skriver och är stolt över det jag menar
Jag är stolt över mina föräldrar, jag är glad för den uppfostran jag fått
Kan inte klaga på det jag har fått eller kommer få, och känner mig för övrig lyckligt lottat. Jag gillar den musik jag har och känner inget behov för att veta att andra också tycker om den. Jag bryr mig inte ett skvatt om vad andra tycker om min klädsmak, vilken humor jag har, eller vad jag gör eller tycker från vilken synvinkel som helst. Jag är mig själv och så tänker jag vara. Jag förändras lika mycket som alla andra, men gillar inte att andra tycker vad jag ska ha på mig. tex jag hade bara mjukisbyxor tills jag började 6an och hade inga problem med det då. Jag blev mobbad i skolan och umgådes med inte alls många människor när jag började skolan. Det gjorde mig till en självgående flicka som skapade sin egen fantasi och tankar på egen hand. För där fanns ingen som kunde berätta för mig vad som var fel eller rätt. Jag var ostoppbar. Jag gillade att leka och ha fantasi. jag gillar det fortfarande. Jag gillar mina vänner och är stolt över varenda en av dem.

Jag är inte nöjd med hur jag ser ut i kroppform. Jag gillar ibland inte vilka kompisval jag har gjort. Jag ångrar mig igenom hela min grundskolegång. Jag ångrar det mesta jag överhuvetaget har gjort i mitt liv, även sagt. Jag tycker inte om att vara jag och stå för det jag säger för jag får känslan av att alla tycker jag är dum i huvet eller allmänt störig. Jag ångrar att jag valde att leva istället för att bara erkänna för mig själv hur surt detta just nu är och hur trött jag är på att mitt liv styrs av andra. Även omjag kämpar som en jävla gris att vara den jag är så är det fortfarande folk som tycker att det är opassande och sårar en för att man är som man är. Att man får känslan att aldrig passa in. Vart jag fan än kommer.

Nu faan,
Jag är så trött på allt så jag bara kan spy.
Jag kräver inte mycket.. Bara en enda dag SOM ÄR MIN bara min..
Får jag den? NEJ jag vill ha en vanlig familj som tillåts att ha en egen dag.. gissa vaför för någon fick ha sin stora feta 50 årsfest..NÅGON KOMMER ha sin stora feta 20 årsfest ... och någon NÄSTA år kommer OCKSÅ ha sin stora feta 50 års fest.. JAG DÅ?! Jag blir också stor.. jag har också en dag.. Men nä alla åker.. lämnar mig och ingen bryr sig!?!. Kan ingen fatta att jag är ensam.. i 3 timmar för att någon där uppeifrån inte orkade köra ner honom..Klart jag bryr mig men.. VARFÖR IDAG varför just IDAG!?=!?!? SNälla säg de mig.. Jag kan fan inte tro på gud.. jag har varit så snäll och nästa inte svurit ett JÄVLA SKIT... och det ÄNDA jag längtar till är min familj att mysa att bara vara familj.. vad gör du?`! TAR DET IFRÅN MIG!! FAAAN FÖR DIG .. DU FINNS INTE... JAG TROR INTE PÅ DIG... DU FINNS INTE... FÖR DU SVIKER... DU GÖR INGET ANNAT.... FAN TA DIG

Att jag är ensam är inte det värsta,
Att du åkt och lämnat mig, Det är min sorg,
Att jag försöke bry mig är svårt,
För jag gör det det är sant.
Men förlåt för att jag är lite ego.
Men varför finns inte min dag?!
Jag vill bara ha EN egen dag. Ingen annan..
Den 29 /10 den tjugonionde dagen i Oktober varje år..
Är det för svårt att be om?
Jag vill ha min dag.
Ingen annans,