Allt är precis som jag har velat ha det. Men varför känns priset inte så underbart som det kändes när man sökte efter den?
Allt är underbart, jag har lite jobb. Mina kompisar är helt underbara och alltid lika kul att umgås. Jag målar och skriver dikter som aldrig förr. Saker rullar på utan problem som tex skolan och allt annat ni vet...Jag är på toppen kan man säga
Men varför känner jag inte lycka då? Var det inte toppen jag sökte efter? Det trodde jag alltid, vi hade ett mål. Men blev vi till slut för giriga och glömde att känna det underbara med att vara på toppen?....
Känslan är inte fullbordad.... något saknas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar