fredag 9 maj 2008
Nu är jag ensam
Inget hej denna gången,
Ett mer eller mindre hejdå,
Jag har aldrig känt så här innan,
Aldrig ens tänkt på det
jag kan inte ens gråta
Jag är nu ensam,
Jag känner bara, jag blev den som är kvar
Alla andra är speciella
Jag är den vanliga, den som ska hålla sig till normalen
Känner mig inte hemma längre
det som jag var så jag,
Känner jag knappt igen
Känner mig så lämnad
Ingen sa åt mig,
Ingen berättade,
Det kändes som något gick ihop och något som gick ifrån
Mina tårar är inget, de är trotts allt normala
Jag står och vinkar av er,
Jag får stanna
Jag som trodde det var jag som skulle åka,
Men inte,
Du for iväg som ett skott och aldrig blev det normalt
Jag blev den halv onormala
Inte coolt, bara normalt
Döda fisken hamnade bara fel,
Inget speciellt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar